Nyhetsbyrån AP har hittat på egna regler för hur mycket man får citera deras artiklar och material i exempelvis blogginlägg. De tycker att upp till fyra ord är ok, därutöver anser de att man ska betala för sig, med en första tariff på $12,50.

Hela historian började rulla i och med att webbplatsen Drudge Retort fick flera så kallade DMCA takedown notices.

Nu har AP själva gått i fällan och blivit ägda i och med att de i sin egen rapportering kring frågan, har citerat Michael Arrington på Techcrunch med 22 ord ur hans policy kring AP-texter. Således har Arrington bett sina advokater kontakta AP med en uppmaning att ta bort texten och betala $12,50 helt i enlighet med deras egna bisarra syn på upphovsrätt.

And hilarity ensues…

Charlie McCreevys förslag att förlänga upphovsrätten för framförande av verk från 50 till 90 år hoppas jag verkligen stöter på rejäl patrull och inte kommer i närheten av att tillämpas. Upphovsrätten blir då, istället för ett tillfälligt monopol som kom till för att uppmuntra skapande, ett välfärdssystem för musiker som inte bara minskar viljan att skapa från deras håll men också försämrar för framtida generationers möjlighet att se nytt skapande utmynna ur det gamla – hur många band börjar inte med att uppträda med covers och skapar sig ett eget musikskapande ur det.

Vad är det för fel att ett verk, vare sig det är musik, text eller bild, blir public domain efter 20-30 år?

Läs gärna Christian Engströms inlägg.

Inför publiken på konferensen Digital Life Design i München så förklarade den framgångsrike författaren Paulo Coelho hur han, genom att själv bland annat se till att sprida sina böcker på fildelningsnätverk, lyckats mångdubbla sin försäljning av böcker.

Hur förklarar Liza Marklund det när hon förra veckan, med sin frontalkrock till debattlinlägg, nedvärderade sina kollegor i kulturbranchen?

Paulo Coelho startade till och med en egen alternativblogg, Pirate Coelho, för att underlätta för sina läsare och nå ut till nya. Uppenbarligen framgångsrikt.

För att parafrasera Marklund själv så är hon väl bara en obetydlig författare som inte vet bättre…

(via)

Uppdaterat 27 jan: Tydligen var inte Liza Marklunds förra dråpa tillräcklig för att framställa henne som aningslös och borttappad i teknik- och juridikfrågan. Idag kommer hon med del två i sin artikelserie om hur hon försöker göra sig av med sin framtida läsekrets: ”Skapa själva, lata parasiter”. Hon har uppenbara problem med att skilja på kommersiell och ideel upphovsrätt och att äganderätten inte har det minsta med saken att göra – en nedladdad kopia är varken en förlorad intäkt eller något som hindrar upphovsmannens förfogande av sitt verk eller att någon tar åt sig äran för produkten. Rick Falkvinge har en bra sammanfattning.

Det vore onekligen intressant att höra hur Marklund förklarar det faktum att fria versioner av kommersiella produkter klarar att konkurrera och hur både okända skapare såväl som kända dito (som Coelho ovan) klarar sig med bravur när det gäller att leva på sitt skapande.

Via boing boing hittade jag en uppmaning från Electronic Frontier Foundation till oss europeer att inte låta CULT, den del av europaparlamentet som är ansvariga för kultur och utbildning, att låsa in europeisk kultur, internet och upphovsrätt i ett miserabelt tillstånd för lång tid framöver.

IFPI, vilka annars (?), har lobbat för att bland annar införa filtrering av internetförbindelser för att ”skydda” kulturindustrin i Europa. Deras senaste taktik är att, med hjälp av den franske europaparlamentarikern Guy Bono, introducera ett tillägg till det förslag han tagit fram. I det tillägget vill man i svepande ordalag förstärka upphovsmännens upphovsrätt ytterligare för att ”skydda artister som riskerar att deras verk hamnar i den allmänna egendomen (public domain) under deras livstid och för att den mindre generösa europeiska upphovsätten, i jämförelse med USA, innebär en konkurrensmässig nackdel”.

Vill vi europeer att det inte ska introduceras massiv övervakning, filtrering och ytterligare restriktioner i upphovsrätten, vilka enbart är negativa för oss konsumenter såväl som för den kreativa processen, så uppmanas vi nu ta kontakt med de ledamöter som företräder oss i CULT. Dessvärre har inte Sverige någon ledamot i CULT, endast Maria Carlshamre är ersättare, men det kan vara på sin plats att kontakta henne för att försöka påverka något i alla fall.

Läs mer hos EFF: Copyright Extensions and ISP Filtering: Breaking EU Culture one amendment at a Time.

Uppdatering: Idag (22 januari) nås vi av beskedet att de tre tilläggen som hotade framtidens internet och kulturliv i Europa drogs tillbaka då förslaget behandlades. En första seger åtminstone, men räkna med att tilläggen kommer att dyka upp i en eller annan form i framtiden – upphovsrättslobbyn ger sig inte i första taget. Exempelvis var ett av de skrotade tilläggen föreslagna av EPP-ED där moderaterna och kristdemokraterna ingår – kanske inte så förvånande med tanke på Beatrice Asks brevkorrespondens.