Det framhölls ju väldigt hårt bland förespråkarna till FRA-lagen i riksdagen att det inte handlade om att svenska medborgare skulle övervakas (endast ”yttre förhållanden”) och att privatpersoner inte var av intresse.

Den ordväxling som Henrik Alexandersson hade med FRA-chefen Ingvar Åkesson känns ju inte riktigt som den bekräftar den bilden:

– Jag sitter ju i Bryssel och skriver mycket om EU. […] Kommer jag att bli avlyssnad? […] Kommer ni i så fall att spana på den [informationen]?

– Det bestämmer inte vi. Det är upp till våra uppdragsgivare.

– Det vill säga det ni kallar ”politiska kunder” det vill säga regeringskansliet och UD..? […] Och det som händer i EU […] är intressant för regeringen?

– Det kan inte jag avgöra. Men information ger ju alltid ett… övertag.

Det är i och för sig i linje med vad Karin Enström nämnde i en Metroartikel (som av någon anledning inte ligger kvar på Metros webb; här en cachad kopia och sökord):

Det är ett sätt att få reda på vad det finns för yttre hot mot Sverige, inte bara militära utan också storskalig terrorism, internationellt finansierad brottslighet och annat jag tror att det är bra att få kunskap om.

Nu är det således bara att vänta på att ändamålsglidningen gör att man börjar leta helt annan information än som redovisades i debatten – undrar när upphovsrättslobbyn börjar intressera sig av att köpa sökningar (om de inte redan hört sig för)…

Annonser