Bättre sent än aldrig

15 juni, 2008

I eftermiddags kom så e-brevet iväg – det jag haft sjudande i skallen i flera dagar, men inte lyckats materialisera i skrift förrän nu. Ett 1292 ord, 8745 tecken långt e-brev till 26 utvalda företrädare för m, c och fp där jag förklarar varför den personliga integriteten inte är något man kompromissar bort.

Ikväll möts man så av uppgifter att tvivlen bland riksdagsledamäterna verkar bubbla upp till ytan. I mitt brev drog jag bland annat upp exemplen kring Deutsche Telekom, tyska säkerhetstjänsten, dagens avslöjande om FRA:s misstänkta illegala registrering och att FBI misstänks att, trots redan enorma befogenheter genom Patriot Act och FISA, ha samlat överskottsinformation om oskyldiga privatpersoner.

Jag har de senaste dagarna pendlat mellan hopp och förtvivlan (med en klar övervikt för det senare), men nu kan man nog faktiskt ha realistiska förhoppningar.

ses vi på tisdag och onsdag utanför (och förhoppningsvis i om man får plats) Riksdagen och ger de ledamöter som väljer att följa förnuftets och principernas väg det moraliska stöd de behöver.

Annonser

Ja, det kan väl inte undgått något att FRA-lagen, eller mer specifikt Proposition 2006/07:63 En anpassad försvarunderrättelseverksamhet (pdf), ska upp för behandling i riksdagen den 17 juni.

Jag har ännu inte själv e-postat några riksdagsledamöter, då det parti jag röstade på i förra valet är ett av dem som tänker trycka på nejknapparna, men också för att jag inte känt att jag kunnat formulera ett brev utan att blodkärl i hjärnan erupterar. Inatt ska det däremot göras, mitt samvete kommer inte tåla att jag inte försökt göra mitt yttersta för att göra en skillnad. Jag var med vid manifestationen 31 maj, men det var lite löjligt att inte Piratpartiet lyckades frambringa en större skara av sina egna medlemmar.

Redan nu har skärmkilometer av yppersta kvalitet, med argument mot införandet av en generell massavlyssning, skrivits och jag känner själv att jag inte har så mycket att tillägga. Man kan givetvis gå in i detaljer och peka på fall där det kan komma att missbrukas, men för egen del kokar det ner till en enda punkt – mitt privatliv är mitt eget att förfoga över. Så länge jag inte är brottsmisstänkt så finns ingen som helst anledning att kontrollera vad jag håller på med eller med vem/vilka jag kommunicerar med och om vad. The Eternal Value of Privacy i Wired av Bruce Schneier rekommenderas.

Att Sveriges bedrövliga förflutna, vad gäller olaglig övervakning och registrering av medborgarna, inte gör att politiker, och de som förespråkar övervakningssystem som de som föreslås, inser hur naivt det är att tro att lagar och regleringar helt plötsligt kommer att följas och att ingen information eller överskottsdito missbrukas eller hamnar i fel händer, är faktiskt rent av förvånansvärt. Tysk underrättelsetjänst har lagar och regleringar att följa, men ändå missbrukar de dessa befogenheter å det grövsta. Deutsche Telekoms högsta ledning ville leta efter läckor i sin organisation, och sitter man på de flesta tyskars telefonlistor så är givetvis frestelsen för stor för att inte avstå från att leta igenom hundratusentals telefonsamtal för att hitta de som passar in i mönstret.